Ett slöseri med mänskliga resurser…

Till Regeringen:

Skrivelse ifrån Gnosjö Arbetarekommun angående hanteringen av ensamkommande barn samt utvisningar av människor i nöd till Afghanistan

Regeringens överenskommelse den 27 november om behandlingen av de ensamkommande barnen är en bit på vägen men långt ifrån tillräcklig. Sveriges befolkning har länge och framför allt under flyktingkrisen hösten/vintern 2015/16 visat hur vi kan och vill ta ett stort humanitärt ansvar när krig och andra svåra kriser tvingar människor på flykt. Många var också de barn och tonåringar som under svåra umbäranden tog sig till Sverige. Väl här tog en, för dessa unga människor, många gånger obegriplig och långdragen asylprövning vid. Under tiden togs de efter bästa förmåga hand om av det svenska välfärdssystemet för sina basala behov. Tak över huvudet, mat för dagen och vuxentillsyn ordnades. Eftersom asylprocessen, inte minst efter hösten2015, blev väldigt utdragen blev de också anvisade plats i det svenska skolsystemet, ett mycket effektivt sätt att integrera dem i det svenska samhället och ge dem ett socialt sammanhang som de tidigare helt saknat. En lyckad integrationsprocess hade startat långt innan de flesta av dem fått någon form av uppehållstillstånd. Flera av dem har under asylprocessen hunnit växa upp, lära sig hantera sina trauman, slutföra grundskolan, påbörja gymnasiestudier och till och med skaffat sig jobb på en arbetsmarknad som skriker efter unga arbetsvilliga människor. Då, när de fyllt 18 år rycks de i många kommuner upp från sin skolgång, sitt sociala sammanhang och flyttas till något av Migrationsverkets boenden på orter som varken kan erbjuda en fungerande skolgång, föreningsliv eller möjligheter till egen försörjning. Där kan de bara sitta och vänta på avgörandet om de ska få stanna eller utvisas.

Detta är, förutom det rent inhumana i hanteringen, ett oerhört slöseri med mänskliga resurser!
Sverige är i stort behov av arbetskraft eftersom andelen människor i arbetsför ålder, speciellt utanför storstäderna, minskar kraftigt. Vi behöver fylla på med arbetskraftsinvandring för att klara företagens produktion och välfärdens åtaganden. Att med en sådan behovsbild hålla företagsamma, driftiga och redan välintegrerade unga människor i osäkerhet om de ska få stanna i Sverige eller ej är inte bara inhumant, det är grovt kontraproduktivt. Istället för att låta dem stanna och slutföra sin skolgång och bli produktiva skattebetalare, separeras de från samhället och utlämnas till varandras rädslor och stora osäkerhet inför en oviss framtid. Något som, oavsett utgången av asylprocessen, riskerar att traumatisera dem svårt ännu en gång.

Vi har givetvis förståelse för behovet av en reglerad invandring och tydliga spelregler för dem som, baserat på asylskäl, vill invandra till Sverige. Samtidigt är det djupt ovärdigt att ett land som Sverige inte kan hantera dessa ungdomars ärenden snabbare och mer humant. Några månaders hantering tror vi de flesta kan förstå och hantera mentalt, men två år? Här måste regeringen sätta ner foten! Vi förstör unga människors tilltro till samhället och myndigheterna oavsett om de få stanna eller inte. Situationen i Afghanistan är så osäker att svenska utrikesdepartementet sedan den 10 februari 2006 avråder från resor till Afghanistan därför menar vi, styrelsen för Gnosjö Arbetarekommun, att man över huvud taget inte bör utvisa människor till Afghanistan.

Vi i Gnosjö Arbetarekommuns styrelse kräver därför följande:

• Att samtliga barn som sökt skydd i Sverige, inte bara några få av de ungdomar kom hit innan den nya asyllagstiftningen trädde i kraft, få en möjlighet att stanna i Sverige.

• Att ungdomar som kommit hit senare och vid ankomsten bedömdes vara under 18 år och inte fått något besked om uppehållstillstånd inom sex månader ska, oavsett nuvarande ålder, inte tvingas lämna den kommun där de nu bor, går i skola och/eller arbetar i.

• Att staten inte överlämna till kommunerna att via det särskilda, ytterst begränsade, statsbidraget stå till svars för den omänskliga hanteringen av de ensamkommande ungdomar som fyllt eller skrivs upp till en ålder av 18 år eller högre. Kommunerna hålls på detta sätt som gisslan och tvingas indirekt ta kostnadsansvar som de inte mäktar med!

• Att av humanitära skäl inte utvisa människor till länder som det svenska utrikesdepartementet avråder att man reser till och som anses olämpliga för svenska medborgare.

Det handlar inte bara om inhuman hantering och slöseri med mänskliga resurser. Det handlar framför allt om Socialdemokratins människosyn, om förtroendet för Socialdemokratins värdegrund och om Socialdemokratins trovärdighet som politisk kraft!

Gnosjö 2017-11-30
Styrelsen för Gnosjö Socialdemokratiska Arbetarekommun

Kari Parman
Ordförande