Social interaktion för svenskar och invandrare närmare varandra

Hur man bör och inte bör integrera nysvenskar diskuteras lite här och var i vårt samhälle. Konstigt nog är det väldigt få gånger som politiker och andra samhällsaktiva lekmän ställer frågan om hur integrering bäst ska bedrivas direkt till den mångfald av nysvenskar som vi faktiskt har. En nysvensk medborgare kan vara allt från en invandrad dansk till en med bakgrund som flykting från ett krigshärjat  land långt från våra nationella gränser.  En nysvensk kan således som individ har flera olika kulturella ingångar till vår svenska kultur. . Signifikant för resonemanget är också att etablerade politiker och aktiva forskare har satt ett stort likhetstecken mellan just kultur och integration. Sorgligt nog så har arbetet med att integrerar nysvenskar in i den svenska gemenskapen problematiserats till den grad att flera utomstående till praktiskt integrationsarbete upplever hela arbetsinsatsen med integrering som något svårt, omöjligt och negativt för hela den svenska samhällsutvecklingen.

Under åren 2006 till 2007 hade jag (Patrick Schooner) privilegiet att få projektleda ett jämställdhets- och mångfaldsprojekt med offentlig finansiering inom Sjuhäradsbygden (Västra Götaland). Detta s.k. Mål 3 projektet hade som mål att informera och aktivt verka för att fler kvinnliga och nysvenska entreprenörer skulle våga ta steget från idé till ett eget företag inom Sjuhärad. Då jag var född och uppvuxen i Gnosjö, med ingenjörsstudier från Linköpings universitet och blott bara ett års erfarenhet av hur campusområdet kring Högskolan i Borås såg ut – verkade mitt uppdrag smått omöjligt. Hur skulle jag nå nysvenskarna i hela Sjuhärad, och hur skulle jag få dem att ta steget till ett eget företag?

Jag fick flera olika rekommendationer från olika organisationer inom det regionala innovationssystemet om hur jag bäst skulle genomföra arbetet. Med ett föreningsregister från organisationen Coompanion rekommenderades jag ringa runt till olika ordförande för olika invandrarföreningar. I samband med att jag lyfte telefonluren möttes jag av verkligheten – folk var inte anträffbara kontorstid mitt i veckan. Där kunde jag ha avslutat hela projektet med att enkelt säga – invandrarna var inte tillgängliga för diskussion om entreprenörskap därför att de var svårtillgängliga.

Men,  jag och min projektgrupp gjorde något som få mångfaldsinriktade projekt gjort tidigare, vi gjorde oss tillgängliga när hårt arbetande nysvenskar hade sin lediga tid, dvs kvällar och helger. Vi tog oss tid att besöka olika invandrarföreningarna inom Sjuhärad när de hade tid, vilket innebar storhelger, fredagskvällar etc. Var det värt det? Ja. Under ett halvår lyckades vi skapa en styrgrupp bestående av aktiva och engagerade föreningsordföranden från flera olika invandrarföreningar. Kring ett konferensbord hade vi vid flera tillfällen representanter med bland annat filippinska, iranska, irakiska, romerska, serbiska, kroatiska och bosniska bakgrunder – alla nyengagerade i entreprenörskapsfrågor.

Vad lärde det projektet mig som individ och som socialdemokratisk lokalpolitiker i Gnosjö kommun? Vill man arbeta med integration måste man våga ta aktivt ta kontakt med nysvenskar. Man måste hitta gemensamma beröringspunkter för att ge en plattform för kommunikationsutbyte. Man ska aldrig acceptera ett nej utan ständigt påverka och bearbeta tills dess att en kommunikation uppstår. När en kommunikation är etablerad mellan en integrerad svensk och nysvensk skapas förutsättningarna för samhällsammanhållning. Det är min uppfattning att social interaktion skapar de bästa förutsättningarna för hållbart integrationsarbete. Våga fråga nysvenskar vad de behöver och hur de vill bidra till vår gemensamma samhällsutveckling, och svaren kommer att skapa tydliga vägar till samhällsammanhållning. När två individer har en social närhet till varandra blir etniska och kulturella skillnader irrelevanta i varandras ögon. Så bör det befintliga integrationsarbetet utvecklas – med sociala broar mellan individer boendes och arbetandes i vårt gemensamma samhälle. I möjligheternas Sverige är inget omöjligt – men man måste våga arbeta hårt för förändringar.