Äntligen!

Kamrater, supportrar och övriga.

 

Efter en historiskt lång och utdragen process har riksdagen äntligen utsett Stefan Löfven till statsminister. Hela Sveriges statsminister, för så är det. Bittra människor skriver att Löfven inte är deras statsminister, man kan tycka vad man vill men statsministerämbetet är precis som kungens – för hela Sverige, jag är inte rojalist men för den sakens skull säger jag inte att kungen inte är min kung.

Valresultatet har gett oss ett komplicerat politiskt landskap, nationellt,  regionalt och lokalt. För att manövrera i nya landskap behöver man rätt förutsättningar, det är som med väglag är det is är dubbdäck oslagbart – envisas man att köra med sommardäck åker man snart i diket. Därför är jag glad att alliansen har spruckit, en del har till och med begravt den. Det vi ser är blockpolitikens död, men det innebär inte som många tror att ideologierna har dött. Det är snarare tvärtom, framåt kommer ideologierna att bli än viktigare och tydligare.

Nutidens och framtidens lösningar på utmaningar kommer nu att diskuteras, debatteras och förankras i bredare grupperingar. Lösningarna framöver kommer säkert delvis att kännas urvattnade i en del ögon, beroende på var man står i sin egen övertygelse rent ideologiskt, men processen fram till beslut ger alla möjligheter att lyfta fram och offentliggöra ingångsvärdena utifrån partiernas ideologiska ståndpunkter. Det mina vänner kommer faktiskt att göra det tydligare vad partierna tycker.
Som ett progressivt parti är vi vana vid förändringar och vi omfamnar förändring, vår strävan efter att ständigt förbättra levnadsvillkoren för hela samhället är vår drivkraft.

Vi vet att tillsammans är vi starkare.

Äntligen är Sverige alliansfritt! 

Trevlig helg på er!

/Markus